Man kan blogga av olika skäl. Denna blogg har ofta fungerat som en ventil. Man behöver skriva av sig. Jag har inte bloggat mycket på sista tiden. Och det har sina skäl. Jag vet inte vad jag ska skriva. Mycket har löst sig. Och hur bloggar man då?

Här nedan skulle det vara ett fint videoklipp, men det enda jag kommer på är Apelsinen. Han är i och för sig fin på sitt sätt. Eller, nej det är han faktiskt inte. Men jag tycker om honom ändå.

Jag kanske startar en ny blogg om något helt annat. Då hör jag av mig.

Jag vill i alla fall säga tack till den enda trogna läsare som jag vet att jag har kvar. Jag läser i din blogg när jag kommer åt. Tack för att du är kvar! Och hör av dig om du har vägarna förbi, så tar vi en fika. 

När jag tittade på klockan så var jag i tid. Problemet var att jag inte var framme. Jo, jag vet, som tidsoptimist tänker man lite konstigt ibland. Och framför allt när man har bråttom och går fort så är det lite svårt att tänka klart. När jag var framme var jag i alla fall försenad. Jag är lite trött på att vara sen.

Den här gången berodde det dock inte på dålig planering. Det berodde på att när jag skulle lägga i rödbetor i matlådan så fick jag inte upp burken, utan tappade den i golvet istället. Och jag kunde inte gärna lämna glas, rödbetsskivor och rödbetsspad på golvet. 

Jag tror jag ska börja ha marginaler istället. Det är egentligen skönt.

Det har jag haft. Förut. Att vara fem minuter för tidig har däremot aldrig stört mig. Det var dumt att byta.

Miami Vice är på tv just nu. 

Jag hänger inte riktigt med i handlingen. Jag antar att skurken kommer att dö i slutet. Det brukar vara så. Och någon blir ledsen. Någon flickvän som valt fel man eller något sånt.

Först trodde jag att det var Knight Rider som började, men det stämde inte riktigt. Flickan som gjorde gymnastik i början gjorde alldeles för utmanande rörelser och filmades på ett inte alls lika oskyldigt sätt som om det hade varit Michael Knight som var hjälten. Det här är ett tufft program. Med sex och våld. Död och sorg. Knark och bilar. Smycken och pengar.

En del saker var snyggare på 80-talet.

Jag såg filmen Miami Vice, när den kom, på bio. Är det någon som minns den?

Nu har de alligatorn Elvis med. Han biter på sin kedja. :)

Finns det något mer tragiskt än att gå på bio ensam? Det skulle i så fall vara att gå på Beck ensam. Sagt och gjort. Jag köper popcorn löser in en biocheck strax före start och smugglar med en cola vanilj i fickan.

"Beck - Levande begravd" börjar med Jessica Zandén på en bensinmack. Hon pratar i telefon. Hennes mor har ramlat i sängen, så hon ska åka och titta till henne senare. Sedan går hon in på macken för att få tvätta bilen, trots att hon vet att de snart stänger. Men det går bra ändå, säger personalen.

Jag vet att man ska förankra karaktärerna osv., men det är ändå alltför uppenbart att vi aldrig kommer att få se något av Jessica Zandéns mor. Varför inte hålla filmen fokuserad? 

Jag är naturligtvis överkritisk. Har inga som helst förväntningar på filmen. Det visar sig också efter ett tag att klippningen i dialogen är en aning för snabb. Man behöver lite luft. Bara lite. Omärkligt. Men när den inte finns blir allt platt.

De låga förväntningarna ger dock sin belöning en bit in i filmen. Jag märker att filmskaparna både har humor och distans. Och när man inte har några förväntningar så innebär det förstås att behållningen stiger i höjden. Grannen med halskrage har blivit mer en lovligt lustig, men på ett lustigt sätt; en kort, luftig dialog med nya grannen ("Har du svårt att sova?" "Ja. ... Har du också svårt att sova?" "Nej." Tystnad. "God natt.") höjer filmen ett snäpp; Martin Beck gör en Ingemar Stenmark i en tv-intervju ("Jo", "Nej" osv) och en del medvetna lån från skräckfilmsgenren som faktiskt fungerar. Filmmakarna verkar veta vad de gör. De gör inget originellt. De gör den 100e (eller vad det kan vara) Beckfilmen. Och Peter Haber är inte längre Sunes pappa.

Och ja, jag var den ende som gick ensam. Till höger om mig satt ett par, till vänster ett annat par, på raden framför mig satt två par som verkade ha gått tillsammans och på raden framför dem ännu ett par. Jag satt ensam med min cola vanilj och mina popcorn. 

Kan det inte komma åska nu?

Det är ju för varmt. Hela tiden.

Nu klättrar Donavan nerför en stege.

Besökarna griper dem. De går mot rymdskytteln.

Det är ju för coolt program.

Nu blev de befriade. De som körde rymdskytteln var utklädda, (riktiga) människor.

Nu blir det semester. :)

Då ska jag... göra ingenting.

Och kanske lite till.

:P

Och träffa lite släkt och vänner förstås.

Lediga dag idag.

Då borde man ju köpa pizza. Och sitta på pizzerian och äta.

Det är ledigt på riktigt. Nästan dekadent.

Ska gå ut strax och hitta någon som har öppet.

Trots midsommar.